Minnas Mat

Det blev en trerätters även denna helg. Börjar känna mig bortskämd. Jag är väldigt nöjd med kvalitén på Delicards produkter och kan lova att resultatet blev riktigt bra!

Förrättens laxpastrami serverades på en bit rostad baguette med en avokadoröra gjord på följande:

1 avokado
skalet från 1/2 lime + saft
1/2 vitlöksklyfta
2 tsk wasabi

Ankan tillagades genom att först steka den på medeltemperatur, med fettsidan neråt, i ca 2 min (skär några snitt i fettet först). Därefter fick den tillagas i ugnen på 125 C tills den nått en innertemperatur på 58C. Till denna serverade jag mandelpotatis och en apelsinsås. Såsen var riktigt god och ibland glömmer jag hur fantastiskt gott, och underskattat, det är med kokt potatis!

Efterrätten bestod av en chokladfondant som var galet god. Chokladsmaken var riktigt mäktig och insidan var perfekt krämig.

Dagens låt: Cult Of Luna – Leave Me Here

Trevlig helg på er!

Igår såg jag filmen ”Food, inc” som jag så länge velat se. Den var riktigt bra och dessutom snyggt gjord för att vara en dokumentär! I filmen medverkar bl.a. Eric Schlosser, mannen som skrivit boken ”Snabbmatslandet” (den bok som gjort att jag idag aldrig äter på McDonalds). I början av filmen talar man om att det dragits ner en gardin mellan producenter och konsumenter, vilket innebär att få faktiskt vet hur maten vi äter hamnar på vår tallrik (för om vi visste skulle vi troligtvis inte vilja äta allt vi gör idag). Meningen ger även en bra sammanfattning av filmen. Man beskriver hur snabbmatsindustrin påverkat det sätt vi odlar och framställer mat idag. Allt ska gå snabbt, man vill ha stora kvantiteter och så ska det naturligtvis vara billigt. Att man t.ex. vanvårdar djur för detta syfte verkar inte spela någon roll. I filmen får man bl.a. se hur tusentals höns trängs i stora baracker utan tillgång till dagsljus (så att det uppstår mindre tumult vid infångandet av dem), hur kornas naturliga bakterieflora ändrats (tarmarna innehåller mer E.coli)  pga. att de får äta majs istället för gräs, då majs är billigt samt får dem att växa snabbt och bli feta.

I filmen får man även höra historien om en mamma som förlorat sin tvåårige son till följd av att han insjuknat av E.coli efter att ha ätit en hamburgare. Hon kämpar för att man ska öka myndigheternas kontroller av livsmedelsverksamheter, som idag minskat drastiskt då man istället förlitar sig på ny teknologi som en lösning för livsmedelssäkerheten. Detta har bidragit med en rad negativa bieffekter och fler sjukdomsfall till följd av smittor från maten.

Kortfattat så ger filmen en insyn i den idag väldigt smutsiga livsmedelsindustrin. Jag skulle kunna skriva en hel artikel om denna film, men då vore det ingen vits för er andra att se den. Jag kan bara säga att jag rekommenderar den starkt, och att man får vara beredd på att både bli upprörd, arg och ledsen när man ser den.

Igår påbörjade jag den allra sista kursen jag kommer att läsa innan jag tar examen, nämligen livsmedelssäkerhet. Hittills har den varit väldigt intressant och ser ut att fortsätta i samma stil. Idag har vi haft föreläsning med en man som arbetar på livsmedelsverket, vilket var väldigt lärorikt. Han talade bland annat om lagstiftning och arbetet som livsmedelsinspektör. Han tog även upp en del om regler kring märkning av livsmedel och i samband med det även ämnet vilseledande märkning och redlighet.

Här tog han som exempel upp chumlax och lax. Skillnaden kring dessa två känner säkert många redan till, men jag har av någon anledning missat hela grejen. Uppenbarligen är det så att dessa är två helt olika fiskarter, där chumlaxen är betydligt billigare. Han visade en bild på en känd förpackning från Kapten Royal där det tydligt stod på mitten av förpackningen att detta var ”laxfiléer”. Uppe i det vänstra hörnet (där man tydligen strategiskt placerar text man vill ska uppmärksammas då vi tenderar att börja läsa från vänster sida) fanns ytterligare en text som beskrev var laxen var fångad (I de rena vattnen i norra Stillahavet). Vidare fanns en text nere i det högra hörnet där man ännu en gång förklarade att detta var just benfria laxfilébitar. Inte förrän man läste deklarationen på baksidan fick man veta att detta var bitar av chumlax (oncorhynchus keta). Ofta säljs chumlaxen på detta sätt till samma pris som riktig lax, trots att den bara är värd en tiondel. Jag blir arg när jag får reda på saker likt detta. Även om de båda arterna rent näringsmässigt är jämförbara ska man som konsument inte vilseledas och betala för något man egentligen inte vill ha. Endast arten Salmon Salar får kalls lax så leta efter detta namn om du vill ha det du betalar för. Nåväl, nu till dagen middag – Salmon Salar med potatis- och jordärtskocksmos.

(Bilder lånad från www.konsumentsamverkan.se)

Moset gjorde jag på samma sätt som vanlig mos, men istället för bara potatis använde jag även jordärtskockor. Jag tog ungefär hälften av varje, kokade dem tills de mjuknat, slog av vattnet och mosade ihop tillsammans med lite mjölk, en klick smör, salt och vitpeppar. Eftersom moset blev ganska smakrikt lät jag laxen tillagas med endast lite salt, peppar och olivolja, ca 10-15 min i 200C beroende på storlek.

Dagens låt: The Knife – Pass This On

Fick ett roligt sms härom dagen. Det var från en gammal vän, med vilken jag för många många år sedan diskuterat godiset ”Polly” (anledningen till diskussionen var att vi var stora konsumenter). Vi hade samma starka övertygelse om att de mörka var godast och att man borde skapa en påse innehållande enbart dem. Hon meddelade att nu – sisådär 10 år senare har det hänt! Polly dark sensation har äntligen lanserats. Jag är överlycklig!

Här är tips på tre väldigt goda ostar. Förvisso dyra kilopris, men med bara en liten bit kommer man långt.